och till människor jag älskar.

Jag vaknade halv tre i natt utan att förstå någonting. Det gjorde ont i varje del av mig, jag grät och jag ville bara att någon skulle säga till mig att det bara är en mardröm. Det var längesedan den speciella känsla jag hade inatt besökte mig. Men den kommer ibland och jag kan inte förstå varför? Jag behöver inte slås av natten när jag hela tiden får käftsmällar av dagen. När nästan allting jag ser är saker som påminner om dig, människor som liknar dig och saker som är du. Jag försöker hela tiden tränga bort allt det som får mig att påminnas av dig, men jag börjar inse att det inte går. Du kommer alltid finnas i min vardag, i saker jag gör och saker jag ser. Jag vill inte att du bara ska vara en del i de saker jag gör, jag vill att du ska vara en alldeles egen del och jag vill ha dig här nu.

Jag måste ta mig härifrån. Ta mig till min friplats. Bland träden och snön, dalarna och bergen. Skratten och gråten, fyllan och den bittra bakissmaken. Ta mig till Ramundberget.


om orden kunde göra så du kom tillbaka skulle jag aldrig sluta skriva

Sprickor i mina ögonlock och tårar på min kind. Varför lämnade du mig här och hur har du det där?
Vad är här och vad är där?
Jag saknar att se ditt leende och känna hur du var närvarande.
Vad är verklighet och vad är egentligen fantasi?
Finns du här fast att jag inte kan se dig, finns du här fast jag inte kan ta på dig?
Vad är syn och vad är känsla?
Vet du fortfarande om vem du är, vilka vi är och vilka du älskar?
Vad är kärlek och vad är människor?
Jag vet. För jag upplevde allt tillsammans med dig.
Älskade vännen!


<3

 Det är helt förbanat vad jag saknar dig.


Allt var vår grej.

Att sova tillsammans var vår grej. Att somna bredvid varandra och vakna bredvid varandra. När vi fortfarande trodde att vi hade all tid i världen tillsammans. Att ligga kvar i sängen och äta gårdagens godis till frukost. Kliva upp när vi ville. Dricka en kopp kaffe tillsammans med en cigg på din balkong, mysiga balkongen med en bohemisk stil. Det var bäst när vi såg sundsvall vakna trots att klockan var förmiddag.

Att bråka och bli sams var vår grej. Att avsky varandra och aldrig mer vilja se den andre. Att kasta ord på varandra jag aldrig ville säga till dig, någonsin. Att göra saker som sårade. Men vi blev sams. Vi sa förlåt och vi förlät.

Att vara systrar var vår grej. Vilka systrar vi var! Lika varandra, i sätt och utseende. Älska varandra, obegränsat. Ibland så mycket att någon av oss fick lida pågrund av det. För att vi ville skydda varandra mot det som vi inte ville utsätta varandra för, vi gjorde saker vi kanske trodde var bäst att göra då. Men som sen inte var det. Fast allting vi gjorde, vet jag att vi gjorde av ren kärlek. Ibland visade vi det på ett sätt ingen annan än vi kan förstå.

Men Marie, tro inte att jag inte är arg på dig! När vi möts i Nangiala ska du få dig en utskällning för att du lämnade mig kvar här utan dig.


Det är kylan.

 

Det är inte de andras ögon. Det är mina. Det är hur du gör saker, hur du ler. Det är när du pratar så intensivt och medvetet om något, hur du har en passion och en personlighet som är helt otrolig. Hur du är dig själv, det är hur du bara kan kliva åt sidan och göra det du vill. Det är det som gör dig till det som är så bra. Det är varje del av dig. 
  



för jag älskar henne.

En vän till mig frågade mig en dag hur jag kan ta det så bra, hur jag orkar vara så glad? Vad svarar jag på en sån fråga? Det är inte lätt, jag tar det inte bra. Jag kommer aldrig försonas med tanken på att aldrig få se min syster skratta, gråta, skrika, bråka. Det gör ont och det är rent ut sagt förjävligt. Men jag kan inte sluta leva, eller hur? Jag måste gå vidare. Det kommer aldrig någonsin kännas riktigt bra, men jag har bestämt mig för att lära mig leva med det. För jag lever, det gör inte hon. Jag fortsätter leva, för henne och för min familj. För mig själv, för det jag vill göra. Hon var en fin människa, och jag hoppas alla kommer ihåg henne för allt. För hennes fina och dåliga sidor, för hennes vacrka drag och alla hennes skavanker. För att hon inte alltid var bäst men sällan sämst. För det är så man ska minnas en människa. Man ska inte ta bort de dåliga sidorna och bara behålla de bra. Eller tvärtom.


första och sista för i år.

Jag har lärt känna nya människor? Nya och helt underbara människor.  
Jag har flyttat hemmifrån? Ja, till Åre.
Jag har köpt en ny bil? Nixpix, har inget behov av en bil.
Jag har krockat? Med ett dike?
Jag har gjort något som jag sedan ångrat? Haha.. ja men vad gör de om hundra år?
Jag har hållit mig till mitt förra nyårslöfte? Absolut.. Inte!
Jag har gått ner i vikt? Snarare upp.
Jag har skaffat mig nått nytt djur? Ja, min hund Nellie. :)
Jag har köpt nånting riktigt nice? Jaa, hur mycket fint som helst.  
Jag har rest nånstans? Egypten.
Jag har fått barn? Nepp.
Jag har blivit kär? Sårad och kär :)

Vad önskar du att du hade gjort mer? Spenderat mer tid med min syster.
Vad önskar du att du hade gjort mindre? Varit mindre bitter över vissa saker och fokuserat på de saker som är viktiga istället..
Vad spenderade du mest pengar på? Skit mest.
Vad gjorde du på din födelsedag? Jag minns inte, det var på en vardag så jag käkade väl tårta och sedan firade jag den antagligen på helgen efter.
Har någon kompis fått barn? Kompis och kompis, mer som en familjemedlem. :)
Vad kommer du göra 2010 som du inte gjorde 2009? Det jag inte gjorde 2009.


Det är fan 2010!

Att Ramundberget ger mig ett lugn inget annat ställe jag hittills upplevt ger mig är ingenting jag inte skrivit om förut, men att jag sedan återvänder hit i december när jag åkte härifrån i maj och fortfarande kan identifiera mig själv i så mycket och så många här uppe gör allting mycket bättre. Så många jag saknar från förra säsongen samtidigt som jag har träffat många nya människor jag känner att jag kommer trivas med. Jag är glad att jag var här under jul och nyår då jag fick chansen att träffa många återvändare från förra säsongen som bara var här för att hälsa på. Mina veckor här uppe har varit underbara, i morgon åker jag till Ramis för att säga hejdå och sedan tillbaka till Flon för att packa mina väskor, tar bussen till vemdalen där min mamma möter upp mig och sedan glider jag hem till mina föräldrar. Är hemma tre dagar sedan tillbaka upp till Åre. Jag saknar Åre, till och med Järpen.

Julafton var bra, jag träffade mamma och pappa som kom upp och hälsade på deras barn. Jag hade varit sjukt snäll för tomten hade lämnat härliga paket, det enda som saknades var du. Att det inte fanns någon att göra sig fin tillsammans med på juldagsmorgonen kändes tomt och övergivet. Att du inte var där och klagade på mig och Mats om att vi tjatade om att få julklappar trots att det inte är vad julen går ut på, eller att du bara inte fanns där. Hur du än hade gjort eller vad du än hade sagt så hade allting varit bättre om du var där. Jag saknar dig oändligt mycket. Världens finaste syster..

RSS 2.0