utkast.

Ni vet hur det är med en person man förut var attraherad av men inte längre träffar och det finns heller ingen dragning till de här personerna kvar. De gånger ni väl pratar så är det under speciella förhållanden som tillexempel fylla, döden, bebisar, könssjukdomar eller kanske i fjällena och allting känns helt fel. Genom personer eller under tillställningar som ni aldrig trodde att ni skulle ha ett genemsant intresse med eller för. Med dessa människor kan man tänka tillbaka och så kommer man på varför man inte längre träffar dem.

Och ni vet hur det är med en person man förut var attraherad av men inte längre träffar och det finns heller ingen dragning till de här personerna kvar, tror man. De gånger ni väl pratar så är det under speciella förhållanden som tillexempel fylla, döden, bebisar, könssjukdomar eller kanske i fjällena men allting känns helt rätt för när man väl träffas så ler man lite inombords av tanken på hur det var mellan er. Kanske aldrig riktigt seriöst men tillräckligt för att ta det på allvar i mellan skratten. Med dessa människor kan man tänka tillbaka och så vill man ha en anledning till varför man inte längre träffar dem men de finns ingen egentlig.

Det var inte någonting som gick fel. Det bara hände, tiden kanske kom ikapp eller så tog den slut. Kanske prioriteringen låg på något annat för tillfället och man liksom tappade varandra. Olika stadier i livet som vägde på varsin sida. Allt bara blev och när man tänker efter så kanske man bara ska låta det vara ett fint minne, för om man hade fortsatt hade det säkert efter ett tag funnits en anledning till att inte ses.



RSS 2.0