don't you leave me now.

Jag raderar ditt nummer lika ofta som jag byter trosor. Säger åt mig själv att nu var det sista gången jag trodde på dig, du ska aldrig mer få svepa dina ord runt mig och få mig att känna mig speciell för jag fattar att du säger samma sak till alla. Du ringer mig sent på nätterna och vill komma och sova med mig, även om jag vet att du ringer för att du inte hittade någon annan att krossa så är min dörr alltid öppen, och du ligger helt plötsligt i min säng naken och vackrare än jag minns.

Jag vill inte bygga våra minnen utifrån min säng även om jag älskar att spendera tid med dig där. Du trasar sönder något som redan är trasigt men jag intalar ändå mig själv att nästa gång kanske du gör mig hel. Jag ser dig med andra tjejer och du ser mig med andra killar, skillnaden är att jag skulle gå ifrån dem på en gång om jag istället fick krama dig. Jag vet att vi skulle göra världen vacker om vi bara var tillsammans för just nu är vi bara fula, smutsiga och dåliga människor som inte kan ta hand om det som är fint.


Du är du, precis som du alltid varit.

Jag tror inte att du är en ängel nu.
För du har alltid varit dig själv.
Jag tror inte att du finns bland molnen. 
För du vet vart ditt hem är.
Jag tror inte på att aldrig mer få se dig.
För du är för vacker för det.
Jag tror inte på att aldrig mer kunna prata med dig.
För du har alltid lyssnat.
Jag tror att du fortfarande skyddar mig. 
För du har alltid gjort det.
Jag tror inte du lämnat oss. 
För du har alltid kommit tillbaka.

Jag vet vart jag har dig, bredvid oss hela tiden.
Jag kan känna din närhet, dina andetag som
sveper runt mig, ditt leende när jag ler och
din omtanke när jag behöver det.

Marie ♥

RSS 2.0