.

Jag vaknade halv tre i natt utan att förstå någonting. Det gjorde ont i varje del av mig, jag grät och jag ville bara att någon skulle säga till mig att det bara är en mardröm. Det var längesedan den speciella känsla jag hade inatt besökte mig. Men den kommer ibland och jag kan inte förstå varför? Jag behöver inte slås av natten när jag hela tiden får käftsmällar av dagen. När nästan allting jag ser är saker som påminner om dig, människor som liknar dig och saker som är du. Jag försöker hela tiden tränga bort allt det som får mig att påminnas av dig, men jag börjar inse att det inte går. Du kommer alltid finnas i min vardag, i saker jag gör och saker jag ser. Jag vill inte att du bara ska vara en del i de saker jag gör, jag vill att du ska vara en alldeles egen del och jag vill ha dig här nu.

Jag måste ta mig härifrån. Ta mig till min friplats. Bland träden och snön, dalarna och bergen. Skratten och gråten, fyllan och den bittra bakissmaken. Ta mig till Ramundberget.