.

Visst är det roligt hur musik kan koppla ihop minnen och personer på ett sätt som får tankarna att snurra lite extra. 

När jag hör någonting med Lillasyster så tänker jag direkt på Jerker och allting vi har gjort. Alla bra och dåliga saker far igenom huvudet och jag fylls med någonting jag inte riktigt kan beskriva. Jag saknar Ulla och Sven och att sitta ute flera timmar och prata om helt oväsentliga saker. Men just för stunden så var ju allting väldigt viktigt. Iallafall tillsammans med han och alla andra runt omkring.

Om jag hör Nationalteatern eller Svenska Akademin så tänker jag på Robin. Även där på allting vi gjort och på alla gånger han har fått mig att må så bra. Bland det bästa jag gjort var mina Hede resor. Så mycket tok på så lite tid, allting rördes om lite extra och sedan gick man och var alldeles söndagsfördriven mitt i veckan och bara längtade efter att få skratta lite med er. Det fick jag också, nästan varje helg.

Går vi sedan över till dansband så tänker jag på Fredrik. På första gången vi buggade och första gången vi träffades. Allting som vi sagt och alla elaka ord som flygit i mellan våra munnar men även alla undebara ord som utbyts. Hur många gånger jag spenderat mina nätter uppe i Munkan sittandes i Hampus stuga och inte gjort någonting. Också han får mig att  tänka på Hede. Antagligen får Fredde mig att tänka på det mest.

Kapten röd eller Gouvernor Andy får mig att tänka på André. På fjongstock, på juldagen. Men mest av allt så tänker jag på när vi var uppe i Munkan. När vi somnade och jag vaknade av att han höll om mig. En underbar kompis.

Nirvana och Iggy Pop får mig att tänka på min syster. Bob Marley på min bror.