16.20

Stod på ute på balkongen förut och tittade ner över byn. Fast jag så många gånger förut stått där och tittat ut över allting så insåg jag inte förens nu hur fint det är. Hundarna sprang nedanför och lekte, kossorna råmade inifrån ladugården och skiten över ängen ligger som packad, ser min farbror komma åkandes med traktorn på grusvägen nedanför och den lantliga idyllen är nästan total.

.

Det är synd..

.. men bara att inse. TV-spel är ingenting för mig.

Tusen tankar.

När ska vi inse att tiden är det dyrbaraste vi har här i världen eftersom att livet är uppbyggt av tid .Har ni insett det? Om ni har det,  varför ska man då vänta på att saker och människor ska komma till oss istället för att vi kommer till dem, vad är det vi är rädd för och vad är det som står i vägen mellan oss och total lycka?

Vad är lycka egentligen? Hur definierar man ordet lycka? Vi är ständigt på jakt efter någonting bättre, någonting som kan få oss att må underbart bra och någonting vi tror är sista pusselbiten till att vara lyckliga. När vi sedan förstår att det inte var den sista pusselbiten så fortsätter vi att leta. Är det vad livet går ut på, att leta efter någonting vi aldrig kommer finna. Vad gör man när man inser att det vi letar efter inte finns, är det då man ger upp, är allting likgiltigt då?

Vi letar ständigt efter en mening överallt förutom där den finns.

Fast i pärlemor-vitt.


Kommer inte på någon rubrik..

Jag är väldigt rädd för spöken, tror blint på att de finns och nu sitter jag och ser på en skräckfilm och jag blir bara så arg över hur dumma människor kan vara. Även fast det bara är film så känns de som att det vilken minut som helst ska komma in ett spöke igenom dörren och bryta benen av mig, för det är vad spöket i filmen gör. Tillbaka till dumma människor, en tjej i filmen utmanar ödet och går upp på vinden som är avstängd sedan 1959 för att möta detta spöke. Går in igenom dörrar som utan tvekan kommer gå i lås bakom henne. Jag sitter med dosan i handen beredd att stoppa filmen vilken sekund som helst, bara för att jag är så otroligt rädd. Det spelar ingen roll att det är mitt på dagen och huset är fullt av folk, jag är lika rädd ändå.

Idag är det fredag, vad är det för dag? Disco dag.
Ne, vet inte riktigt vad jag ska göra idag. Fira att Micke klarade skrivningen till körkortet så han får nog tillbaka det snart. Vart och med vilka har jag ingen aning om. Kan bli så att jag badar tunna i viskan, men jag vet inte.
Ska höra vad Dennis vill göra ikväll så får vi se sedan. Alla förslag är välkommen.
Nu ska jag återgå till filmen.

Ikväll vill jag träffa Linn. (Jag har bröd i munnen)


När det inte finns någonting att göra.

Hur ska man gå till väga om man hör vad någon säger men inte kan göra något åt det, ser vad någon känner men inte kan hjälpa till? Han kan konsten att verka totalt iskall, att inte visa några känslor eller låta någon påverka honom. Han är så sluten. Men för mig har han öppnat sig, inte bara en utan flera gånger. Min älskade vän som jag så gärna vill hjälpa, men jag har inte de krafterna. Det finns ingenting jag kan göra åt det. Ingen människa på denna jord äger den kunskapen. Det vet jag. Du letar febrilt efter någonting som inte finns, någonting som du aldrig kommer hitta tillbaka till och det skaver så i mitt hjärta att se dig må som du gör. Att du verkligen försöker se livet från olika perspektiv men bara lyckas se det från ett och det är det dåliga. 

:(

Varför är det så jävla orättvist? Varför ska inte de allra finaste människorna som finns få leva ett långt och lyckligt liv? Varför måste det bli så här? Kommer vi att träffa de som vi förlorat, vart har ni tagit vägen? Finns ni kvar här omkring? Så många frågor och inga svar..

Onsdag!

Jag är trött, har skurit mig i tummen när jag skar lök och jag har ont i huvudet. Dessutom har jag ingenting att skriva här. Förutom att idag börjar jag och lilla Nellie på en valpkurs. Ska bli spännande att se hur hon reagerar på så mycket nya hundar.




Jag vet att det känns som att själen lämnar kroppen och hjärtat slutar slå och det finns tyvärr ingenting vi kan göra eller säga för att få tillbaka de älskade vi förlorat till en annan värld. därför måste vi tänka att de har det bättre nu.



Allt är inte livsviktigt.

Om det finns en gud varför finns det då hungersnöd och TV-underhållning? Den som kan svara på den frågan vinner en bandtraktor i valfri färg, kan hämtas på måndag lackad och klar.

10 oktober.

Kommer väl aldrig glömma den här dagen, även fast jag inte var där så känns det tungt i hjärtat. Känner med alla mina vänner som satt där i kyrkan idag och tog farväl av Robin. Vill inte säga hejdå, för jag vet att vi kommer ses igen. Du har rest iväg till ett annat ställe och när vi är klar här på jorden kommer vi ses igen. Jag tror verkligen på ett liv efter det här. Kommer göra det tills jag dör och jag får det bekräftat! Man måste tro, annars orkar man nog inte med sig. Tänk alla som vi tvingas ta farväl av här i livet, om vi då istället tänker att vi kommer ses igen så gör det de hela så mycket lättare.

Minns när jag förlorade Mona, då var det den tanken som gjorde att jag orkade med vardagen och tanken på att hon lever kvar i alla oss på olika sätt. Det är fortfarande den tanken och det kommer alltid vara.

Två stycken inom loppet av 1,5 år som valt att lämna ett liv här på jorden. Som lämnat kvar alla andra med miljarder frågor som vi aldrig får svar på. Livet är hårt..

En av mina favoritlåtar!


smakprov



Jag och Erika har varit indianer. Rolig dag det!

Om jag bara kunde vrida tillbaka tiden litegrann.

Det gör så ont. Det gör fysiskt ont i mig när jag tänker och ser bilder på dig Robin, att se alla må så otroligt dåligt. Höra alla tomma ord om att det blir bättre. Det blir inte bättre, du kommer inte tillbaka. Om jag bara kunde vrida tillbaka tiden litegrann.. Det finns inga ord för det som har hänt. Ingenting man kan säga för att trösta.

Hoppas du mår bättre nu.

Alla är så tom just nu.

Fortfarande i Östersund, har inte riktigt bestämt vilket tåg jag ska ta hem. Har dock bestämt att jag ska träffa Viktoria inne i stan innan jag åker. Min allra bästa Viktoria. Träffades på ett läger en gång för många år sedan, blev ovänner och pratade inte med varandra på hela veckan. Vi slogs och skrek istället för, men ödet tyckte inte att vi skulle vara ovänner utan vi hamnade på samma lägervecka året efter också. Tur var väl det, för hon är en underbar människa.

Vi har tappat mycket kontakt nu på senaste tiden, växt ifrån varandra som man så fint brukar säga. Men det är inte vad det handlar om, det handlar om att man tar folk för givet hela tiden. Vi måste sluta upp med det, för det gör att man glider ifrån sina allra bästa vänner. Glider ifrån sina närmaste. Inte roligt! Så jag och Viktoria har börjat om nu, vi har bestämt oss för att börja där allting startade. Ja självklart inte med bråk och slagsmål utan med brevskrivning, för innan vi skaffade msn så skrev vi brev. Det var härligt!

Men nu kan vi lämna Viktoria så kan jag berätta kort om min dag. Jag fick sovmorgon, härliga Sofie lät mig sova ut. Det var skönt, jag behövde det verkligen. Klev upp och åt lunch, sedan så hade Sofie prov och läraren insisterade på att jag också skulle skriva provet. Det enda korrekta som jag fick ner på papperet var mitt namn och tur var väl det. Att mitt namn var rätt alltså..


Kom igen nu!

Såhär står det på Childhoods hemsida:

"Childhood och Vattenfall vill främja debatten om utsatta barn i världen. Därför ger vi dig möjlighet att kommentera alla inlägg i vår blogg - dessutom skänker Vattenfall 20 kronor för varje inlägg du gör i din egen blogg som länkar till uppdragbarn.se. Pengarna går oavkortat till Childhoods verksamhet. Använd gärna våra bilder på din blogg och tipsa dina vänner om detta."

Här kommer min länkning till http://www.uppdragbarn.se/. Om ni gör samma sak så blir det mycket pengar på en dag! Vem vill inte vara med och hjälpa till?

could it be any harder?

You left me without say goodbye
A friend so sweet I don't deserve
You were always so good in my eyes
the only thing against us now is time


Could it be any harder to say goodbye to you?
Could it be any harder to watch you go, to face what's true
If I only had one more day

I lie down and blind myself with your laugh
A quick fix of hope is what I'm needing
And i wish that i could turn back the hours
But i know i just don't have the power

I'd jump at the chance
We'd drink and we'd dance
And I'd listen close to your every word,
As if its your last, I know its your last,
Cause today, oh, you're gone


Like sand on my feet
The smell of sweet perfume
You stick to me forever,baby
and I wish you didn't go,
I wish you didn't go
I wish you didn't go away
To see you again,
With life in your hands

It couldn't be any harder

Skrev om några rader i låten.. Till dig Robin. Hoppas att vi ses igen snart. Då ska jag berätta om allt som hänt medans du var borta och du ska berätta om allt som hänt dig. <3

Orden räcker inte till längre..

Vet inte vad jag ska säga mer, vet inte hur jag ska kunna trösta alla. Fyfan vilket helvete! Åååh, har en så tydlig bild av Robin framför ögonen hela tiden. Det känns så jävla konstigt.. Fiskviken, älvåsen, leta efter en borttappat cross. Saker man vill gå igenom med folk fler gånger. Men nu saknas en så det kommer aldrig bli som det var förr.

Anton fick det verkligen att snurra i huvudet i lördags när jag fick veta det. Höra Niklas i telefonen. Ville liksom ha en bekräftelse på vad Anton precis hade berättat, men de räckte med att bara hör Niklas svara i telefon så visste jag. För allt han sa lät så tomt och sorgset.

Jag hoppas du sover gott Robin. Vi ses igen!


Rubrik

Vet inte riktigt vad jag ska sätta för rubrik.. För det finns nog ingenting som passar, ingenting som kan beskriva det jag känner just nu.

Jag fick veta för ett tag sen att en kompis tagit livet av sig. Så jag kommer nog inte vara så aktiv här, mindra än vanligt alltså. Uscha! Fyfan..

Vila i frid Robin <3

RSS 2.0