10 oktober.

Kommer väl aldrig glömma den här dagen, även fast jag inte var där så känns det tungt i hjärtat. Känner med alla mina vänner som satt där i kyrkan idag och tog farväl av Robin. Vill inte säga hejdå, för jag vet att vi kommer ses igen. Du har rest iväg till ett annat ställe och när vi är klar här på jorden kommer vi ses igen. Jag tror verkligen på ett liv efter det här. Kommer göra det tills jag dör och jag får det bekräftat! Man måste tro, annars orkar man nog inte med sig. Tänk alla som vi tvingas ta farväl av här i livet, om vi då istället tänker att vi kommer ses igen så gör det de hela så mycket lättare.

Minns när jag förlorade Mona, då var det den tanken som gjorde att jag orkade med vardagen och tanken på att hon lever kvar i alla oss på olika sätt. Det är fortfarande den tanken och det kommer alltid vara.

Två stycken inom loppet av 1,5 år som valt att lämna ett liv här på jorden. Som lämnat kvar alla andra med miljarder frågor som vi aldrig får svar på. Livet är hårt..

Kommentarer
Postat av: Per Svenskas

Det är väl mest tröttsamt just nu. Befinner mig i en svacka utan dess like. Du kan ju komma och agera färgklick på min övrigt svartvita palett :P

2008-10-10 @ 20:54:46
URL: http://svenskas.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0