en förlorad

Det är lätt att tappa bort sig i en stad man växt upp i men aldrig känt sig hemma i. Det är lätt att ta fel buss för att man inte hängt med i linjebytena. Ibland händer det att man är påväg in i en affär och hittar en annan. Du är påväg till ett café och hittar ingenting. 

Du känner efter ett tag igen en del av lukten i stan, ser några gamla ansikten, många slitna ansikten, känner kylan som biter i kinderna och tänker att duinte minns det såhär kallt och att den här staden drar ner folk i skiten.
Men så kommer du till ditt favoritställe och minns anledning till att du fortfarande kommer åter. Pojk- flickvän, familj, eller bästa kompisar. Två av dessa anledningar får mig att vilja offra flera timmars resande till en stad jag inte passar in i egentligen.

Det är Frida och Stina. Mina bästa vänner sen länge, de är guld värda. De får min vardag att fungera utan Marie, trots att vi är flera mil ifrån varandra så är vi fortfarande bara ett samtal bort och det kan göra så mycket. Sen är det min mycket större men fortfarande lika fina familj. Min brorsdotter Olivia och min gudbror Eli som får det att bli alldeles varmt i hjärtat och leenden att sprida sig. De barnsliga men ändå kloka vuxna, som kan skämta men ändå inte är rädd för att ta en konflikt med risk för att förlora den. Vi bråkar i min familj med, precis som man antagligen gör i varje normal familj.

Men när allt kommer omkring så spelar det ingen roll, för vi är bara människor och dessa står alltid bakom mig, vaktar min rygg och jag kan inte vara mer säker på den saken. För varandra ska vi alltid ha tid. Så självklart återvänder jag till sundsvall, för deras skull. Inte för stadens.

Kommentarer
Postat av: Malin

sötaste finaste Matilda, gud va vi tycker om dig.

2010-12-14 @ 08:43:31
Postat av: Karl

Jag finns alltid här om du behöver prata med någon som bara sitter och lyssnar! <3

2010-12-14 @ 11:54:38

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0