.

Det försvinner aldrig. Men sorgen blir lättare att bära och allt som får mig att sakna er får mig nu oftast att le istället för att gråta. Ni fick mig att le då, självklart får ni mig att le nu också. Aldrig någonsin skulle ni vilja att jag på något sätt skulle må dåligt över att vi hade roligt tillsammans. Därför försöker jag att alltid försöka vara glad för att jag hade er istället för att jag är ledsen för att jag inte har er. 

Tiden kommer aldrig att stanna, allting händer oavsett. Det finns ingen rimlig eller bra förklaring och det är förbannat orättvist. Att inte få leva med de människor jag älskar kommer alltid plåga mig och få mig att hata en del av livet. Men mitt liv fortsätter och det måste det göra, jag har mycket kvar i livet som jag älskar. Det finns tid till att sörja och det kommer dagar när det inte går att stöta bort allting. Men de övriga dagarna, när vardagen är vad den blivit till nu så vill jag försöka visa er att jag är stark för er skull.