.

Det borde vara nu som livet är mitt. Mina ögon borde vara öppna och lusten tillbaka. Men det enda jag ser är svart och åter svart. Livet existerar inte och jag orkar ingenting, medans allting fladdrar förbi så står jag helt stilla och stampar. Allting är jobbigt och får mig att minnas dig. Jag dras mellan två världar, den ena vill få ner mig i skiten medans den andra vill få mig på en nivå som är värd att stå på. Jag vet inte om jag är värd att stå på någonting just nu, att ramla är det enda jag orkar. Åre gör mig deprimerad. Jag behöver komma hem, på riktigt ett tag.