.

Det snöar riktigt mycket ute, det är fredag och ikväll ska vi ha fest. Jag ska glänsa hela kvällen.

Ett meddelande: Isabelle för fan. En tjuga och jag är inte tjurig. Jag är snäll. Jag har hundögon och ko-hjärta, det vet du.


Nu får det vara nog på tjatet.

Jag tror jag måste köpa en ny telefon. Eller så slutar jag använda mobil, det skulle vara skönt. Nu har jag iallafall ingen mobil, 2 stycken har gått sönder för mig idag. Det är tärt.

Men till någonting helt annat och någonting mycket roligare. För alla som vill komma är det fest på pålsgården i Stöde på fredag. Stefan Eriksson kommer att spela! Så kom dit!  

Det här är en blogg värd att läsa.

Stod på ute på balkongen förut och tittade ner över byn. Fast jag så många gånger förut stått där och tittat ut över allting så insåg jag inte förens nu hur fint det är. Hundarna sprang nedanför och lekte, kossorna råmade inifrån ladugården och skiten över ängen ligger som packad, ser min farbror komma åkandes med traktorn på grusvägen nedanför och den lantliga idyllen är nästan total.

.

.. men bara att inse. TV-spel är ingenting för mig.

När ska vi inse att tiden är det dyrbaraste vi har här i världen eftersom att livet är uppbyggt av tid .Har ni insett det? Om ni har det,  varför ska man då vänta på att saker och människor ska komma till oss istället för att vi kommer till dem, vad är det vi är rädd för och vad är det som står i vägen mellan oss och total lycka?

Vad är lycka egentligen? Hur definierar man ordet lycka? Vi är ständigt på jakt efter någonting bättre, någonting som kan få oss att må underbart bra och någonting vi tror är sista pusselbiten till att vara lyckliga. När vi sedan förstår att det inte var den sista pusselbiten så fortsätter vi att leta. Är det vad livet går ut på, att leta efter någonting vi aldrig kommer finna. Vad gör man när man inser att det vi letar efter inte finns, är det då man ger upp, är allting likgiltigt då?

Vi letar ständigt efter en mening överallt förutom där den finns.

Jag är väldigt rädd för spöken, tror blint på att de finns och nu sitter jag och ser på en skräckfilm och jag blir bara så arg över hur dumma människor kan vara. Även fast det bara är film så känns de som att det vilken minut som helst ska komma in ett spöke igenom dörren och bryta benen av mig, för det är vad spöket i filmen gör. Tillbaka till dumma människor, en tjej i filmen utmanar ödet och går upp på vinden som är avstängd sedan 1959 för att möta detta spöke. Går in igenom dörrar som utan tvekan kommer gå i lås bakom henne. Jag sitter med dosan i handen beredd att stoppa filmen vilken sekund som helst, bara för att jag är så otroligt rädd. Det spelar ingen roll att det är mitt på dagen och huset är fullt av folk, jag är lika rädd ändå.

Idag är det fredag, vad är det för dag? Disco dag.
Ne, vet inte riktigt vad jag ska göra idag. Fira att Micke klarade skrivningen till körkortet så han får nog tillbaka det snart. Vart och med vilka har jag ingen aning om. Kan bli så att jag badar tunna i viskan, men jag vet inte.
Ska höra vad Dennis vill göra ikväll så får vi se sedan. Alla förslag är välkommen.
Nu ska jag återgå till filmen.

Hur ska man gå till väga om man hör vad någon säger men inte kan göra något åt det, ser vad någon känner men inte kan hjälpa till? Han kan konsten att verka totalt iskall, att inte visa några känslor eller låta någon påverka honom. Han är så sluten. Men för mig har han öppnat sig, inte bara en utan flera gånger. Min älskade vän som jag så gärna vill hjälpa, men jag har inte de krafterna. Det finns ingenting jag kan göra åt det. Ingen människa på denna jord äger den kunskapen. Det vet jag. Du letar febrilt efter någonting som inte finns, någonting som du aldrig kommer hitta tillbaka till och det skaver så i mitt hjärta att se dig må som du gör. Att du verkligen försöker se livet från olika perspektiv men bara lyckas se det från ett och det är det dåliga. 

Varför är det så jävla orättvist? Varför ska inte de allra finaste människorna som finns få leva ett långt och lyckligt liv? Varför måste det bli så här? Kommer vi att träffa de som vi förlorat, vart har ni tagit vägen? Finns ni kvar här omkring? Så många frågor och inga svar..

Jag är trött, har skurit mig i tummen när jag skar lök och jag har ont i huvudet. Dessutom har jag ingenting att skriva här. Förutom att idag börjar jag och lilla Nellie på en valpkurs. Ska bli spännande att se hur hon reagerar på så mycket nya hundar.

---

Jag vet att det känns som att själen lämnar kroppen och hjärtat slutar slå och det finns tyvärr ingenting vi kan göra eller säga för att få tillbaka de älskade vi förlorat till en annan värld. därför måste vi tänka att de har det bättre nu.

Om det finns en gud varför finns det då hungersnöd och TV-underhållning? Den som kan svara på den frågan vinner en bandtraktor i valfri färg, kan hämtas på måndag lackad och klar.

Kommer väl aldrig glömma den här dagen, även fast jag inte var där så känns det tungt i hjärtat. Känner med alla mina vänner som satt där i kyrkan idag och tog farväl av Robin. Vill inte säga hejdå, för jag vet att vi kommer ses igen. Du har rest iväg till ett annat ställe och när vi är klar här på jorden kommer vi ses igen. Jag tror verkligen på ett liv efter det här. Kommer göra det tills jag dör och jag får det bekräftat! Man måste tro, annars orkar man nog inte med sig. Tänk alla som vi tvingas ta farväl av här i livet, om vi då istället tänker att vi kommer ses igen så gör det de hela så mycket lättare.

Minns när jag förlorade Mona, då var det den tanken som gjorde att jag orkade med vardagen och tanken på att hon lever kvar i alla oss på olika sätt. Det är fortfarande den tanken och det kommer alltid vara.

Två stycken inom loppet av 1,5 år som valt att lämna ett liv här på jorden. Som lämnat kvar alla andra med miljarder frågor som vi aldrig får svar på. Livet är hårt..

Jag och Erika har varit indianer. Rolig dag det!