.

Hur många känner ni som knarkar?
Ganska hård fråga, tuff men framför allt tankeställande fråga va?

Hur många känner ni som missbrukar?
Rätt lätt fråga, som man kan tolka olika men ockå, väldigt tankeställande fråga va?

Vart vill jag komma med det här då?

Det ska jag tala om för er mina få men trogna läsare. Världen vi lever i är så otroligt korrupt, den man tror man känner mest kan vara den som känner minst. Någon ni tror står väldigt nära kan när som helst vara beredd på att sticka er i ryggen, någon ni tror att ni vet allting om kanske är den värsta sorten? Hur ska man egentligen veta sånt? 

Ni kanske tror att ni är så jävla lyckliga med er bil, era tre barn, er underbar man och ert fina hus (som förövrigt aldrig blir färdigt renoverat). Det kanske verkar så väldigt bra, men mitt ibland er lever en missbrukare eller knarkare om man så vill. Det kan vara vilken drog som helst självklart inklusive alkohol. En missbrukare är en människa som också lär sig ljuga, väldigt bra till och med. Men om ni fortfarande undrar vart jag vill komma ska jag vara klarare i min text. Se er omkring, titta på er omgivning. Det kan ju handla om den man minst tror.

Jag vet en, två människor med villa, barn, fru/sambo, ett fint jobb, fint rykte, omtyckta av sin omgivning och så vidare. Som, faktiskt vad ni än tror, missbrukar tjack (amfetamin). Sjukt va? Familjen vet ingenting, ett fåtal omkring vet om det. Men det är faktiskt så.

Hela tiden glömmer jag bort att jag flyttar om 7 dagar. Jag planerar och jag bokar hejvilt runt omkring mig, skriver till folk att jag ska komma och måste sedan ringa upp för att jag inte har tid. Vad ska jag göra de här sju dagarna då?


• Ringa Jonas angående jobbet i Ramis, kolla när jag första gången för säsongen ska infinna mig på anläggningen och höra vart jag ska bo när jag är där.
• Jobba hela helgen, plus umgås med min bror och ha en helt grym sista helg (för ett tag framöver) i Stöde/Fränsta/Sundsvall, whatever? Vart jag än tillbringar den ska den vara bra.
• Säga hejdå till mina fyra bästa. André, Stina, Frida och Sofie.
• Roadtripp med mamma. Hudik, Ljusdal, Järvsö, Hassela.
• Handla lite saker jag behöver innan flytten. ( Se punkten ovan) 
• Säga hejdå till världens bästa Farmor och världens bästa farbror. Det kommer ta hårdast, farmor är 87 år och inte allt för pigg. 
• Tvätta allting som är smutsigt och börja packa.

• Träffa Aziz och Macke, ta igen förlorad tid och säga hejdå. 
• Säga hejdå till Helen och Anton.. Och min bästa kusin Jonas. 
• säga hejdå till P.


Jag blir bara mer och mer stressad när jag tänker efter vad jag har att göra. Hur ska jag hinna med mig? Det känns som sista veckan i skolan, när alla arbeten skulle in och de sista på betygen skulle finslipas. Listan går att göras så otroligt lång, men det här känns viktigast.

Ni vet när man sitter en söndag och ler åt allt som hänt i helgen?
Eller när man bara vill spola tillbaka tiden och göra om allting?
Spelar ingen roll om man mår bra eller om man är dålig,
utan du skulle ändå kunna göra om allting?
Så känner jag nu. Jag är otroligt nöjd över min helg.
En sammanfattning i korta drag låter så här.
Vin, prat, skratt och tårar, avsked, grillat och gitarrmys.
Sittandes vid gittarerna vad två av mina favoritpojkar.

Vi har haft påhälsning av tre av mina kusiner i olika svängar.
En utan barn, två st med två vardera helt underbara liv.
Jag vill till småland och leka med Gustav och Samuel.

Ätit middag med mormor, mina syskon och en av kusinerna.
Promenerat genom sundsvall kvällstid pratandes med min
mormor och kusin. Pausat i en park jag älskade då jag var liten,
som nu håller på att växa igen. Vaknat på mormors soffa och

ätit en underbar frukost med en underbar sol lysandes över mackorna.
Jag vill vara nära det jag älskar så ofta jag kan.

Efter den här helgen, som har känts helt magisk är det tungt att flytta.
När jag vet vad jag har för fina människor runt om mig här hemma.
Det som gör att jag flyttar nu, är saknaden efter Ramis, hoppet om att
träffa fina människor där, luften som får mig att må bra och friheten ett
fjäll ger. Att jag kommer sakna hem är helt självklart, att jag kommer
sakna er är också helt självklart.
Men nu gör jag det här, om 12 dagar säger jag hejdå.